Kimsan

Hur långt är jag beredd att gå för något som betyder mycket för mig. Jag vet att jag flera gånger sagt
-Jag skulle göra allt för..
Men skulle jag verkligen det när allt verkligen gäller!?
Jag tror att för varje gång jag ger ett löfte som inte hålls, så minskar den ömsesidiga respekten och det bryts ner, förtroende som byggts upp oss emellan..
Tänkte på alla framgångsrika människor, med många miljoner, varför lägger dom aldrig av att jobba som idioter!? Dom har massa pengar, dom har lyckats att få allt de först önskade, men ändå är de inte nöjda. Jag tror att dessa personer känner två känslor som gör dem handlingsförlamade i situationen de är i.
 
*ett, de tycker de är oersättliga, även om de inte erkänner det för sig själva.
*två, de har kämpat hårt, och vill inte ge upp vad dom har kämpat för, och byggt upp.

Jag tror att stor makt, betyder stort slaveri. Det finns alltid nya utmaningar, nya berg att bestiga. Så känslan jag först jagade, att nå mitt mål kommer bara längre och längre bort. Det blir högre och högre berg att bestiga. Jag gör alltså allting svårare att nå, och min första känsla och mål blir som en illusion. Men hur mår jag egentligen, om jag aldrig når till målet jag satt? Jag tror att en känsla som driver en i dessa mål, kan ju vara att ''jag har fått dennas möjligheten, och nu ska jag inte förlora den''. Men vad är den värd, om jag inte är lycklig!?

Varför kan inte alla bara vara nöjda med vad de har? Idag möttes jag av en skolelev, som beskrev att det var den minsta pajbit han fått som efterrätt någonsin. Men han tänkte aldrig på hur känslan hade vart om han inte hade fått någon pajbit alls. Har man fått smak på något, verkar man bli förblindad av vad man faktiskt har, och girigheten kanske tar överhand.


Nu är det dax för mig att ta lite ''egotime'', ha de bäst alla!