Kimsan

När är man egentligen förmögen att ta sina egna beslut? Vem har rätten att bestämma över någon annans liv? Ska jag som medmännsika kunna bestämma över någon annan? Hur kan man som släkting berätta för någon mycket äldre hur de ska leva sitt liv för att må bättre? är det oförskämt att säga vad man tycker om det inte är postivit även om det har en positiv mening?

Jag undrar ibland om alla har det så bra som de utger sig för att ha det. Jag tror att alla människor har en svaghet, för det sägs ju att det är mänskligt att fela. Och om alla nu har en svaghet en brist. Hur ska man då kunna bemöta och hantera den? För om man träffar någon, vem som. Hur ska man veta vad som är denna personen har för brist, när vi lever i ett samhälle där vi alltid försöker dölja våra svaga punkter? Och varför gör man det? är man rädd att bli överkörd? Eller varför vågar man inte berätta för sina vänner om hur man egentligen mår. Om man försöker ''spara'' dom ett bekymmer är det fel. För de runt omkring en ser oftast mer än man förstår.

Och glöm inte, det är mänskligt att fela. Så länge man har huvudet upp och fötterna ner så är det lugnt! Då är man på rätt väg!