Kimsan

Ibland är det jävligt surt.. man är helt säker på en sak tror man, men man lurar bara sig själv. Det hemska är när någon poängterar något som är känsligt, som man indirekt kanske vet. Men bara skjutit ifrån sig. Eller bara blundat istället för att inse..

En vän är någon som stannar när andra går. Och i medgångar har man alltid massa vänner, men i motgångar  ser man vilka som egentligen är äkta!

Tänk om man hela sitt liv sett upp till någon, andra föraktar. Om ens förebild varit någon andra inte förstår sig på. Man växer nog så småningom upp till denna person fast i en annan skepnad. När denna berättar något som rör dig djupt, och på ett hjärtgripande plan är det en konsig känsla. Man vet inte riktigt hur man ska hantera det..

Mitt hjärta gråter, men min mun ler...