Kimsan

Ja ibland är det sannerligen inte lätt, man kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan, men ändå känns det som någon lägger tyngre och tyngre stenar i ryggsäcken.

Den ända chansen att lyckas bli av med de tunga stenarna är att släppa ryggsäcken, men vågar man det? Man kanske släpper något man kommer sakna, och man aldrig kan få igen?

Minnen är något man alltid kommer ha med sig på gott och ondt. Men varför kommer man alltid bara ihåg de dåliga sakerna och glömmer det som är bra? Är vi männsiskor skapta för att leva i negativa tankar? Då vi nästan alltid tänker negativt. Det är ju nig så man säger ju att av barn och alkisar får man höra sanningen. Och om vuxna nyktra sk anständiga männsikor skyddar oss från vår egen sanning. Vem är det då som är elak?

Varför klagar man ibland på sig själv, när man vet att det finns dem som har det mycket värre...

Vad är det som får en människa att ständigt välja fel? Att alltid välja det som är minst bra? Står det en skylt i pannan på vissa. -lättlurad? Man kan undra ibland. Men om sanningen ska fram så borde livet vara bättre, eller kanske handlar det bara om hur man ser på saker och ting? Vilket håll man väljer att se saker på?

Folk förändras, tiden går vidare, man glömmer och mins, och det viktigaste minns man kvar?

Sov gott!

*