Kimsan

Ja då är det midsommardagen, och det känns som det inte har vart midsommar.. nog för att det blev jordgubbar men ändå..

Så  illa när det är sådarna högtidliga tillställningar, alla har massa krav på att det ska bli så perfekt, typ en illusion man aldrig kommer lyckas nå! VARFÖR ska man ständigt försöka få det omöjliga perfekt? Är vi männsikor självplågare? Som måste stånga huvudet blodigt in i väggen för att sen falla ner? Varför kan livet inte vara lätt?

Veckans tankespeta gav jag ante igår, frågade han vem som bestämde fotbollsreglerna och varför de är som de är?
Ingen aning sa han då, och varför spelar man fotboll OM man inte vet varför reglerna är som de är? haha.. spännande tanke..

I övrigt känns det lite motigt nu, känns som uppförsbacken är gigantisk.. men det är kanske så det ska kännas med jämna mellanrum? eller? Om det fanns en gud så är han jävligt elak. Vem bestämmer att vissa ska ha det bra och andra dåligt? Och vem skulle kunna se på när folk mår riktigt dåligt? Då finns man inte, inet för mig! Att stå och se på när någon mår dåligt, är som att sparka på den som ligger.. det är vårt ansvar att ställa upp för våra nära och kära.

Jag undrar varför vissa får lyckan att åka på ett bananskal genom livet och andra ständigt måste få mattan bortryckt under fötterna? Är det ödets ironi? eller är det så enkelt att det är förutbestämt? eller är det slumpen? Oavsett vad så känns det som att det inte är rättvist. Fast inte så att jag kan skicka in ett protestbrev, för vilken skulle jag skicka det till? Vem skulle kunna ta på sig ansvaret för jordens orättvisor?

Idag är det segt iallafall, ska nog gå en runda med emz och wilmabilma och walle, känns som jag behöver sila tankarna..

Sandra i love you! Lite kreta bilder...