Blodet fryser till is!
Finns det ingen knapp man kan spola tillbaka tiden med? Ta och sudda bort allt som gått snett? Ibland är det inte som man tror när man var liten, alltid blir inte allting bra. Man måste ta konsekvenserna av sitt handlande förr eller senare. Men ibland känns det som någon skär en i ådrorna. Blodet fryser till is.Trodde jag tagit den största smällen innan.. känns som man stångat sig blodig, men inser nu att just nu blev jag nockad! Finns inget mer att kämpa för.. Tårarna rinner sakta ner för kinden, och jag vet innerst inne att det aldrig kommer bli som jag vill ha det igen!
Jag har kämpat genom blod svett och tårar, sårat de jag älskar mest. Men inte försen idag har jga nog insett det.. Mitt liv har stått stilla jätte länge nu, men just idag insåg jag verkligen att världen går vidare för andra, medans jag stampat på samma ställe. Jag tror nog att allt är som förut! Jag önskar av hela mitt hjärta, att jag kan spola tillbaka tiden. Skulle offra hela min arm och mina ben för att få en sak ogjort..
Men det går inte.. och jag kommer nog få ångra det resten av mitt liv!
Lyckans bästa vän!
Är rätt facinerad över hur olika en hund kan bete sig på banan från en runda till en annan 10 minuter senare. *Hade verkligen varit spännande att veta vad som rör sig i deras små huvuden ibland.*
Haft visning på stallet idag, två personer.. Spännande..
Känns som man verkligen inte hinner med allt som händer runt om en just nu, man bara snurrar runt överallt.. men är ändå ingenstans. Jätte krävande att ha massa planerat varje dag. Saker händer hela tiden, var man än är. Hur kan man ursäkta att man är lite extra förvirrad, för ens häst blev avlivad förra veckan? Hjärnan är inte riktigt med om jag säger så. Känns konstigt att inte ha en susning om vad som händer ibland. Behåll lugnet, och kämpa på. Mottot för stunden.. Inget som känns lätt just nu. Bara massa onda ting runt en. Om alla onda ting är tre, måste det hända något mer, känns iofs som det räcker med sorgligheter just nu! Jag hoppas mer på; -efter regn kommer solsken. Men det är lite svårt. Hur ska man kunna tackla sin vardag när någon som man träffade dagligen inte längre finns där? En bästa vän som bara försvann? Stor tomhet, en box utan häst. Allt känns så skumt, undrar om man någonsin kommer vänja sig? Går inte en dag utan att jag tänker på honom, han är och kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Inga tårar är så dyra att man inte kan spilla dem för en lyckans och hjärtats bästa vän!
Vann idag på bruks!!
MEN han vann ÖVERLÄGSET lydnaden. Skulle köra en bana med slalom och bollar som kastades framför honom, pluss ett hinder han skulle över, lös. Och publik! UTAN att jag fick säga något.. fick joddla och hoppa som en tok!
Walle och lilla jag vann en brukshundsklubbs tröja.. Inte illa!
Wilma tog andra pris i racet i lördags, och kom även tvåa i agilityklassen. I ÖSREGNET!
Nybadade hundar, en hård dag på jobbet, mysig stund i stallet, och en vunnen tävling...
Detta kan sammanfattas som en MYCKET bra dag!
Tävling..
Tävling på janneberg idag, var funktionär.. mindre spännande. BLÅSA i handen som jag krattade! Krattade för mitt liv! Och den ända tacken jag fick vara att de rev hinderna och trampade upp! haha
Atlas och Rosa hade de mysigt i skogen på min och petras runda.. hehe..
Idol ikväll?
Måste ju vara lite insatt i omvärlden trotts allt!
Over and out!
Girls night!
Den får *trumvirvel* tre och en halv vindruva av fem!!
På jobbet idag fick jag höra att jag var som kim possible, fast utan possible.. haha!
De ni nu är jag både kim basinger och kim possible.. Not bad! Superkim de lux med guldstjärna i hörnet!
Skickar en tanke till loppan! Tänker på dig, du finns och kommer alltid finnas i mitt minne!
LOVE!
Älskar dej!
Sorgens dag är snart slut!
Kände mig som en mördare idag när jag lämnade loppan på djursjukhuset. Sista gången vi ses i deta livet. Hoppas innerligt vi kan ses igen någon annanstans. Vem vet?
Kim, fritidsledare och djurmördare! Känner mig verkligen som en mördare! Riktigt hemsk känsla, tänk om han kunde blivit frisk! Tänk om ett liv släckts i ''onödan''. Kommer alltid få ha det på mitt samvete, men gäller att blicka framåt.. Även om det tar imot!
känns som orden inte vill fram idag riktigt!
Lägger upp en bild på prinsen!
R.I.P Eklyckans Bayliz ''loppan''
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...
Första dagen på nya jobbet!
Sjukdomar och död är verkligen det som cirkulerar i min närmaste omgivning just nu. Varför blir alla sjuka på hösten? Är det när sommaren är slut, och höstens mörker sänker sig man börjar fundera mer på hur man egentligen mår? Konstiga vi är i så fall.
Klippte Atlas och Rosan idag, gick jätte bra.. snygga de blev till sist!
Första dagen på nya jobbet, MASSA barn, men det var kul! riktigt kul! stormtrivs som bara den, alla redan!
Imorn är det jobbet,fotografera loppan med sandra, och sen agility med wilma, och stallet såklart som står på tapeten. Tidigt i säng ikväll.. Lång dag och ännu en lång framför sig!
Har alltid gillat onsdagar, men efter denna veckan kommer det verkligen att vara annorlunda. På onsdag ska jag tända ett ljus. För på onsdag släcks loppans liv. Han kommer inte finnas kvar på jorden, men han finns ständigt i våra tankar. Livet är med all säkerhet inte rättvist, då hade inte ett ungt liv släckts. Någon som precis börjat sin resa..
Hörde en rolig kommentar idag..
-Hur är det med din dotter?
-Nja hon har ögoninflamation..
-Oj då, säker att hon inte har svininfluensan?
(det var en liten varelse på 9 år som undrade om en annan killes dotter inte hade svininfluensan)
Kul ibland vad som rör sig i barns huvud!
Dessutom fick jag höra att jag var en jätte idag..haha är ju faktiskt bara 180cm över marken!
Ska borsta gaddarna nu..
Pussohej
Hopptävling och spökhotell!
Övningsområdet igår med Walle, han skötte sig som en prins! Klarade alla konstiga test, och hittade matte när hon försvann både i tågvagnar och i spökhotell!
Fotbollsfest på kvällen, träffade VÄRLDENS sötaste unge! Kidh.. hade jätte trevlig kväll..
Död, död och ännu mera död!
Jag fick brevet idag... från försäkringsbolaget.
Blev helt stel när jag öppnade brevet, det var som tiden stannade. Jag frös till is, och klumpen i magen bara växte. Jag visste egentligen vad som stod i det, undermedvetet.
Nu är det klart, loppan ska avlivas. Han ska lämna oss för de evigt gröna ängarna!
Men man får inte vara egoistisk, det är detta som är bäst, även om det känns svårt, bittert och tungt!
Hatar denna känslan, man är helt maktlös! Kan inte påverka, men nu är det iallafall bestämt, man slipper leva i ovisshet! Han ska sluta ha ont, sluta må dåligt... För en död häst lider inte!
Ringde till stenestads hästklinik, känns lite tungt att hålla i honom när det skjuter han med bultpistolen, varit med en gång. Tror inte mina nerver klarar det igen, helt ärligt! Kommer nog bli HELT knäckt!
De har inlämning för avlivning måndag onsdag fredag. Känns ju bra! Lämna in sin häst som om han vore något man köpt på ica..
Hjärtat gråter verkligen. Känns som det mesta går imot mig just nu, men är nog som man säger, efter regn kommer solsken! Måste nog se uppåt nu, så jag inte faller stenhårt..Det man har i bagaget är det som gör en till den man är idag. Jag vet inte hur jag ska ta detta med loppan riktigt. Det känns verkligen HEMSKT! Jag har lagt ner min själ, och hela mitt hjärta. Och nu ska ett ungt liv släckas. Livet är inte rättvist!
hoppas han kommer vänta på mig i himlen, han kommer ha det super bra där, hoppas innerligt att vi ses någon gång igen. Han är verkligen en underbar personlighet! Kommer sakna han som bara den.
Rätt konstigt ibland, man får inte som människa, med cancer välja om man vill avsluta sitt eget lidande. Men man får avsluta sina djurs lidande. Vet inte varför det är så, ganska sjukt ändå. Man är förmögen att ta beslut till andra men inte sig själv, eller någon närstående.. Man kanske inte bara ska förstå.. vet inte riktigt!
Känns som om olyckan väl är framme slår den till ordentligt! överallt, man står helt maktlös, och ser hur saker passerar man inte ens kan påverka. Det är svårt ibland att kunna finnas där, och hjälpa till och påverka. Tänk när man inte ens kan påverka!
Dax att begrava sig med en bok, och släppa verkligenheten för en stund.. Det känns verkligen tungt nu!
Over and out!
Okt. 14, 2009
Illmabilma är alltid lika taggad att köra agility. Fick inte upp någon film, men de kommer.. datorn e lite seg idag..haha.. höstseg som alla andra.
Fixat i stallet och så som vanligt.. sen är de höstmys nu med hundarna för att sen till stallet igen..
Over and out!
Ponnytravlopp, med AAT !!
Innan travet shoppade jag och lollo loss på Börjes. Blev ingen vinterjacka till lollo, men glad var hon ändå, vi hittade ju ändå massa annat kul!
Min häst var en rund tjock liten kortbent typ.. haha.. bara och inspektera.. hehe
Någon vinst blev det då inte!
MEN kom inte sist iallafall..
Imorn ska jag försöka uppdatera med bilder från agilityn med wilma och molly idag.. hinner inte riktigt innan jobbet.. måste ju sova oxå.. *ler*
Bilduppdatering!
uppdate 2/10
Inför döden är vi alla lika! Fattig som rik, gammal som ung!
Idag kom beskedet, loppan ska avlivas.. han ska till de evigt gröna ängarna.
Och spendera resterande del av sitt liv utan att ha ont. Man känner sig mäktigt maktlös, saker bara händer och man kan inte ens påverka det som sker...
Kim, fritidsledare och bödel, eller mödare?
Känns som det, ska jag ta livet av den man älskar över allt annat, den man bara vill väl? Fast det kanske är det som är grejjen, jag vill hans bästa, och då vill jag ju inte att han ska ha ont. Jag vill han bara väl!
Ringde Maud, hon jag köpte loppan av. Berättade vad som hänt, har inte velat ringa, har ju i min egen lilla fanasi trott att han ska bli bra, chansen fanns ju. Och större mirakel har ju inträffat... Hon blev helt chockad stackaren.Men kändes ändå bäst att höra av sig. Vill inte hon ska få veta från någon annan, bäst och berätta det själv.
Jag lever efter mottot: Om man bara vill så går det.
Men idag krossades allt. Jag ville, jag kämpade, jag trillade, jag föll, jag misslyckades! Hur mycket jag än vill, kommer hans ben aldrig att bli bra!
De tårar man inte gråter ut, kommer frysa till is i ens hjärta!
"Hästens välbefinnande går alltid före ditt eget"
Dagen före ''dommedagen''
Har hösten verkligen kommit?! eller är det vintern som lurar bakom hörnet?
Imorn är det 1a oktober, och loppan ska till vetrinären. Hoppas det går bra.. Vill bara hans bästa!
Dax att duscha, sen sova.. lååååång dag imorn!
Vad som än händer ska du veta att jag älskar dej loppan! Du har och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!
Känns som ett hugg rätt in i hjärtat, stenen kommer lätta från hjärtat. Så småningom, vet att det känns hårt just nu. Men det kommer bli bra. Måste fortsätta kämpa, ingen vill jag ska ge upp, allra minst loppan. Och måste göra det som han påbörjat om han nu ska lämna jorden, måste uppfostra den lilla svarta damen i hagen. Fast vem vet det kanske blir han som får slutföra sitt arbete? Ska inte säga något.. uppdaterar imorn, när jag vet!
TÄNKER PÅ DEJ!
rätt eller fel?
Mycket som hänt på kort tid!
Vet inte riktigt vad man ska börja eller sluta!
Men idag har jag tränat agility med wilma, klarade en klass3 bana. Inte dåligt, ska ev tävla i karlskrona den 11e tror jag det var. Första tävlingen med wilmabilma bus! Kan ju gå som det går! HAHA!!
Jobbat på eftis idag, spännande.. Alltid lika kul att bli slagen i olika spel av barn som ständigt hittar på nya regler, för att fuska sig till en vinst! Var man sån när man var liten alltså?
Hur ska man veta vad som är bäst ibland? Blir man någonsin tillräckligt ''vuxen'' för att kunna ansvara över liv och död? Hur ska man kunna lära sig att ta beslutet att ens häst troligen kommer behöva avlivas? Plågas varje gång jag ser han in i ögonen, känner mig som en svikare! Värsta sortens mördare! Fast jag egentligen vet att jag kan inte påverka hur hans medfödda fel yttrar sig.
Jag kan inte gå in i hans ben och trolla det till rätta, hade jag kunnat det hade jag redan gjort det! känns hemskt när man bara ska stå och se på.. Ser hur någon mår dåligt, utan att kunna göra något. OM jag hade kunnat göra han frisk, hade jag offrat min högra arm! Han är verkligen min stjärna. Tror man bara får en sån häst i livet, ''the one'' han och jag (särskilt ridmässigt).. då är han verkligen ''the one''. Jag vet att jag inte kan påverka vad som händer med hans ben, men det värsta jag vet är att vara maktlös!
Love you loppelihopp!
Inför döden är alla lika värda?
Vem bestämmer vad som är rätt och fel? Hur vet man vad man ''borde göra'' finns det rätt och fel. Jag ska verkligen fundera på det där.. För det borde vara för personen själv det är viktigast att vara passande i mängden. Inte i betraktarens ögon. Fast samtidigt är det i betraktarens ögon man blir vad man är. Jag tror jag är, vad andra beskrivit mig som...
Så någon kompromiss? mitt i mitten? Både för en själv och ens omgivning?
Ska hoppa in i duschen nu..
Shepp o hoj!
Syr lyckotrådar?
''Blodet går långsamt genom kroppen, jag gråter och ropar. Ett moln medvetande går genom min kropp.
Jag vill inte försvinna, jag vill inte dö, jag längtar efter en röst, vilken som helst, bara inte den här solförmörkelsen.''
* En flicka kan allt om hon vill*
Ibland så sjunger jag i bilen när jag kör, jag vet allt om min omvärld, men jag vill inte veta. Jag kollar sinnesfulla blickar i backspeglen, jag önskar mig att det ska vara möjligt att äga allt, och förlora inget. Jag önskar man kan vinna utan att satsa.
Det är loppans färgstakartäcke som lyser i solnedgången, som lyser som eld. Allting är kanske som ett minne och utan rädsla och lite som en barndom där himlen aldrig blev mörk. När man var liten gjorde man önskelista till jultomten, alla önskningar var realistiska och barnsliga... men nu ?
Uppdaterade kreta bilder!
Dagens uppdrag?
Rida och sko rosa.(inte jag som skodde henne..) Hur gick uppdraget? Jo förvånansvärt bra, hon var snäll både mot hovis, och duktig på dressyrbanan.. Kan det bli bättre? Ylva tycke vi svävade fram utan att röra marken.. inte illa.. prinsessbarnet! Keep on rocking babe!
I övrigt en lugn hemma kväll, med något brända soltorkade tomater med kyckling, stod på menyn.. helt ätligt kan jag erkänna.
Imorn är det agility med gangster Wilma. Hoppas hon uppför sig! Hon kommer bli så glad, även om hon gav mig en skum blick när jag berättade att vi skulle köra agility imorn.. hehe
Tankspridd...
Om man ständigt blir påmind av något man helst vill glömma, är det då meningen att man ska förevigt komma ihåg det? Kommer man någonsin kunna släppa det, och ska man försöka släppa det, eller bara inse att ödet kanske bestämt en väg för mig..
Jag undrar ibland varför man kommer ihåg vissa saker så klart.. och vissa saker glömmer man direkt. Känns som jag måste göra ännu ett svårt val, och det känns jätte tungt! Drömmer mardrömmar, samma dröm natt efter natt... Riktigt tungt! Men det som känns skönt är att jag egentligen inte kan påverka vad som händer. Skum känsla, både bra och dålig på samma gång, maktlös med för och nackdelar helt enkelt.
Om man ser en parkbänk, ger det mig ett minne. Och solnedgången en annan. Men hur ska man kunna se saker som påminner en negativt? Inte så att man bara kan undvika att se vissa saker och platser. Möjligen om man flyttar in i en iglo... Knappt då. Känns som jag måste peppa upp mig lite! Ta tjuren vid hornen, och helt enkelt slåss tillbaka! Jag undrar verkligen vad som är rätt ibland, och hur ska man veta det? Hoppas magkänslan och samvetet får stå till svars för det,iallafall det jag går på. Kanske borde vara någon annan känsla man ska gå på?
Känns som alla människor har en svaghet, en dålig sida. Så ensam behöver jag ju inte vara!
Nej powernapp nu inför nya ''beck'' filmen på bio ikväll!
Pussokram skumbanan!
Talangfulla konstnärer?
Borde överväga körkort?knappast med denna !!
Ojojoj, vilken fantasifull lekmojäng!
