Kimsan

Varför är ordet 
- Nej!...
... förknippat med ''dåligt''? Man anses alltid vara snäll och bra om man svarar -JA!. men om jag svarar - Nej! Då är jag plötsligt självisk.

Jag tycker det är okej att säga nej, om jag verkligen vet vad jag vill. För jag kan inte alltid se till alla andra, visst har jag ett ansvar gentemot alla mina nära och kära, men jag måste ju vara viktigast i mitt liv. För utan mig finns inte mitt liv. Enkelt att säga, svårt att göra!

Alla vill bli kändisar, miljonärer, och massa annat. Men hur kul är det väl att vara där uppe på toppen? Är det bara en räkmacka?Även om jag har långt till toppen, måste jag  ibland fråga mig själv, är detta verkligen värt det jag offrar? Jag vill inte vänja mig vid livet som det är. Jag vill ha ambitioner och kunna kämpa mot ett mål, som kan bli ett nytt mål osv. Jag vill inte ''vara nöjd med att allt är som det har varit'' även om det vart bra, kan ALLT bli bättre! 

Påtal om mitt förra inlägg, så skulle ''jag kunna göra vad som helst för... , utan att döda''.

Overandout!