Kimsan

Varför är ordet 
- Nej!...
... förknippat med ''dåligt''? Man anses alltid vara snäll och bra om man svarar -JA!. men om jag svarar - Nej! Då är jag plötsligt självisk.

Jag tycker det är okej att säga nej, om jag verkligen vet vad jag vill. För jag kan inte alltid se till alla andra, visst har jag ett ansvar gentemot alla mina nära och kära, men jag måste ju vara viktigast i mitt liv. För utan mig finns inte mitt liv. Enkelt att säga, svårt att göra!

Alla vill bli kändisar, miljonärer, och massa annat. Men hur kul är det väl att vara där uppe på toppen? Är det bara en räkmacka?Även om jag har långt till toppen, måste jag  ibland fråga mig själv, är detta verkligen värt det jag offrar? Jag vill inte vänja mig vid livet som det är. Jag vill ha ambitioner och kunna kämpa mot ett mål, som kan bli ett nytt mål osv. Jag vill inte ''vara nöjd med att allt är som det har varit'' även om det vart bra, kan ALLT bli bättre! 

Påtal om mitt förra inlägg, så skulle ''jag kunna göra vad som helst för... , utan att döda''.

Overandout!

Hur långt är jag beredd att gå för något som betyder mycket för mig. Jag vet att jag flera gånger sagt
-Jag skulle göra allt för..
Men skulle jag verkligen det när allt verkligen gäller!?
Jag tror att för varje gång jag ger ett löfte som inte hålls, så minskar den ömsesidiga respekten och det bryts ner, förtroende som byggts upp oss emellan..
Tänkte på alla framgångsrika människor, med många miljoner, varför lägger dom aldrig av att jobba som idioter!? Dom har massa pengar, dom har lyckats att få allt de först önskade, men ändå är de inte nöjda. Jag tror att dessa personer känner två känslor som gör dem handlingsförlamade i situationen de är i.
 
*ett, de tycker de är oersättliga, även om de inte erkänner det för sig själva.
*två, de har kämpat hårt, och vill inte ge upp vad dom har kämpat för, och byggt upp.

Jag tror att stor makt, betyder stort slaveri. Det finns alltid nya utmaningar, nya berg att bestiga. Så känslan jag först jagade, att nå mitt mål kommer bara längre och längre bort. Det blir högre och högre berg att bestiga. Jag gör alltså allting svårare att nå, och min första känsla och mål blir som en illusion. Men hur mår jag egentligen, om jag aldrig når till målet jag satt? Jag tror att en känsla som driver en i dessa mål, kan ju vara att ''jag har fått dennas möjligheten, och nu ska jag inte förlora den''. Men vad är den värd, om jag inte är lycklig!?

Varför kan inte alla bara vara nöjda med vad de har? Idag möttes jag av en skolelev, som beskrev att det var den minsta pajbit han fått som efterrätt någonsin. Men han tänkte aldrig på hur känslan hade vart om han inte hade fått någon pajbit alls. Har man fått smak på något, verkar man bli förblindad av vad man faktiskt har, och girigheten kanske tar överhand.


Nu är det dax för mig att ta lite ''egotime'', ha de bäst alla!

Jag vill verkligen ge massa varma tankar till alla idella personer och organistaioner som hjälper de som verkligen behöver det. Som växer av att se andra må bättre och växa!

Jag funderar på vart alla som blivit utsparkade hemifrån av alla olika anledningar (missbruk, psykisk ohälsa, övergrepp) tar vägen. Vart dom som rymmer från LVU hem tar vägen, vem söker upp de som inte vill bli sedda? I Svergie varken vill eller kan vi inse att det finns det hemlösa, även hemlösa barn. Oftast flickor, hela sjuttiofem procent!! Killar som har problem blir nog ofta utåtagerande medans flickor blir tysta. Självklart finns det tjejer som agerar utåt men de är inte lika många. Killar blir utåt agerande och får hjälp tidigare. Tjejerna går längre ner innan och om någon slutligen ser dem. De har en längre och jobbigare väg tillbaka än killarna.

Tanken på att det finns barn som lever i soprum, tunnlar och parker får mig att bli illa till mods. Jag tycker verkligen att det är sjukt att det år 2010 finns svenska gatubarn, och ett folk som tillåter sig att blunda!
Det svenska gatubarnet föds inte i en kloaktunnel. Det svenska barnet växer upp i ett samhälle som inte ser problem även om problemen står mitt framför dem. Hur länge ska det gå att blunda!?
Jag tror inte att vi kommer kunna lösa några problem, försen alla insett att det finns ett problem.

Vill för övrigt tipsa alla om roslund och hellströms böcker, för er som vill se istället för att blunda!

 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Vart B figurant idag på kbk. Spännande både vart spöke och skrammelmakare, och sen som får lilla bytet att springa iväg :)
Trött som bara den! Imorn hoppas jag på mindre regn och åska, och ingen tropisk hetta.. svensk sommar utan regn? Finns det? :)

Dessutom har jag insett att jag borde prova på freestyle oxå, verkar såå kul :) Tror hundarna gillar det med :) 

I övrigt just nu är de utförsbacke, mycket jobbigt att hantera varje dag. Det som vissa ser som en naturlighet är för mig en omöjlighet!

Alla borde inte ta allt för givet, det simplaste för någon är inte det simplaste för andra.. Tänk på det mina vänner :) <3
Over and out!

Vart B figurant idag på kbk. Spännande både vart spöke och skrammelmakare, och sen som får lilla bytet att springa iväg :)
Trött som bara den! Imorn hoppas jag på mindre regn och åska, och ingen tropisk hetta.. svensk sommar utan regn? Finns det? :)

Dessutom har jag insett att jag borde prova på freestyle oxå, verkar såå kul :) Tror hundarna gillar det med :) 

I övrigt just nu är de utförsbacke, mycket jobbigt att hantera varje dag. Det som vissa ser som en naturlighet är för mig en omöjlighet!

Alla borde inte ta allt för givet, det simplaste för någon är inte det simplaste för andra.. Tänk på det mina vänner :) <3
Over and out!

Gårdagen tillhör det förflutna,
morgondagen är oviss
- livet fortgår, varken man vill eller ej,
och nuet och att verkligen vara närvarande här och nu,
liksom känna och ta in så mycket som möjligt,
kan vara viktigare än någonsin..

 

Blir så himla irriterad på alla dessa jojjobantare, alla tidningsartiklar om tusen olika dieter, bantningstips och hit och dit!

Om det hade funnits någon bantningskur som verkligen fungerade, hade det inte behövt komma några fler nya. Eller?

Varför skyltar en del med att de går på olika dieter och grejjer. Ska man vara stolt över att inte kunna acceptera sig själv för den man är? Att jag inte duger om jag inte går ner i vikt? För om man hade vart nöjd, varför ska man då banta?

Är man lycklig bara för man är smal? Finns det ett osynligt likhetstecken som jag missat?

Jag väljer mina nära och kära genom hur de är som person, på insidan! INTE hur de ser ut! Gör du det?

Snälla alla som läser detta, sluta banta. Jag duger som jag är, och du duger som du är! Skönhet kommer från insidan!

Varför finns det inte en instruktionsbok för alla val man ska göra i livet? Slippa allt det svåra. Kan jag inte få veta i förväg hur de kommer se ut i livet. Vad jag ska ändra och vad jag inte ska ändra..

Varför kan de inte vara lätt, när allt ändå är så svårt!

Jag försöker intala mig att allt sker av en anledning, men det är inte så lätt..

I nöden prövas vännerna det sägs så. Jag tror verkligen de är så. Det finns vänner och det finns sanna, äkta, ''vänner''. Jag upplever att jag har många vänner i medgång, men inte lika många vänner i motgång. Jag vet nu verkligen VILKA som ställer upp och vilka som inte gör det. Vilka som bryr sig innerligt, och vilka som egentligen inte vill veta hur sanningen egentligen är. Det är skrämmande, de jag trott varit de närmsta är helt fel.. omvärderat.. Men det är nog så sant som det är sagt..

I nöden prövas vännen!

Älskar er mina vänner som ALLTID finns där, inte bara när de är lätt!

Alfabetet består av 28 bokstäver med miljontals kombinationer. Men det saknas ändå ord i vissa lägen. Hur ska man beskriva känslan av att ha förlorat någon nära?


Något har svept över oss, vågor av sorg sköljer över oss. Vi kommer alltid minnas vår Roger. Han som levde 9 liv på 63 år. Den starkaste  person jag träffat